Han hatar mig inte. Han är inte ens arg på mig. Bara oerhört ledsen. Jag är också ledsen, men jag vet att jag måste få distans till vår relation för att kunna avgöra vem jag är och vad jag egentligen vill.
Efter många tårar och snyftningar från oss båda kan jag konstatera att han lärt mig så mycket värdefulla saker. När han givit mig så bra verktyg är jag skyldig mig själv att ta tag i alla mina problem som jag har.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Vad skönt... jag höll ett par tummar för dig i natt. Jag hade det på känn (som om jag känner dig och din pojkvän... men det verkade så när du beskrev er relation, som om han skulle förstå) men man kan ju aldrig vara säker. Jag förstår att det måste vara jobbigt att ha gjort honom så ledsen, men jag är glad för din skull, att du tog steget! *kram*
Tack så mycket för dom hållna tummarna... Det gick ju bra, men jag har många jobbiga saker kvar framför mig. *Biter ihop och kommer igen*
Du kanske har många jobbiga saker framför dig, Maja, men det här var ett stort, jobbigt och viktigt steg. Förmodligen det allra jobbigaste. Vilken lättnad för dig att få det sagt, vilken lättnad för honom att få veta, och vad skönt att allt gick bra. Jag är också jätteglad för din skull - och håller tummarna framöver också.
Å-ÅH vad skönt, och bra, och härligt! jag förstår att det är massor som gör ont just nu åxå, men shit vad modigt du var! och vad skönt att det gick bra mellan er!
du, du har tagit ett så himla stort steg nu!
svårast är alltid det 1a, det är störst..som att hoppa ut över en klippavsats..inte veta om det finns mark på andra sidan hoppet. men det gör det nästan alltid.. och du har hoppat nu, landat, du står med darrande ben på andra sidan. nu är det värsta över. för du har gjort det inför dig själv, och den du var närmst. efter det, ja efter det så löser det sig..
kan fortfarande vara scary som tusan, osäkert, svårt - men den största biten är gjord nu. vila i det, och lycka till i massor!
Skönt att se att du är tillbaka Maja, det är både en och annan tanke som tillägnats dig och din frånvaro...lite orolig har jag varit också!
Det är skönt att se att du tagit ett stort kliv i en riktning...det är inget trevligt att sitta fast och inte komma någonvart. Bra att din pojkvän tog det bra, det är aldrig trevligt att såra en annan människa men ibland måste man det för att man själv ska må bra och inte själv förgås. Lyssna på de andra, de har varit i din sits och vet vad de pratar om. Jag har varit i samma sits som dig fram tills nu, allt jag kan önska är att jag vågar ta steget precis som du just gjort. Även om du har en lång resa framför dig så är du nu på väg, du står inte längre still, godspeed.
...vad hände sen?
Vill bara säga att jag varit lite orolig när du inte skrev på så länge. Konstigt att någon man inte känner kan beröra en så mycket. Jag beundrar ditt mod och är glad att du ställer upp för dig själv. Du säger inte nej till andra - du säger ja till dig själv. Tänk på det. Lycka till med allt. Jag kommer kolla bloggen hur det går. för du lovar väl att hålla oss uppdaterade?
Vad händer? Tänker på dig. Kram Jenny
Jo, jag gjorde slut med min senaste pojkvän, för jag insåg att jag var inte bisexuell, jag var homosexuell, och det fanns inget jag kunde göra åt saken.
Jag ville passa in i heteronormen, jag ville vara som alla andra, men jag är inte det, jag blir kär i kvinnor, bara kvinnor, men det är det som är svårast att erkänna för sig själv, och när man väl har erkänt det för sig själv så känner man alltid att man måste erkänna för resten av världen.
Mitt (försök till ett) svar till er alla består av nästa inlägg i bloggen.
Jag är inte så värst uppåt just nu, så jag skulle uppskatta om majoriteten av era kommentarer inte bestod av att behandla eventuella "besvikelser" över mitt handlande. Tack.
Skicka en kommentar