Jag kan bara inte förstå hur jag kan ha blivit en mes som skäms för sig själv. Jag kan inte förstå hur jag blivit så sårbar. Har jag alltid varit sån? Har jag alltid haft det inom mig?
Jag trodde faktist att jag var starkare än så här, men nu vet jag inte längre hur det står till. Jag borde bara skärpa mig, men det är lättare sagt än gjort.
Värst av allt är ovissheten. Vem är jag egentligen? Varför kommer den här meningslösheten, tomheten och gör mig alldeles svag just nu?
Varför kan jag inte bara vara nöjd? Vad ska jag behöva förändra i mitt liv för att trivas med mig själv? Kan man ens känna att man är nöjd och mår bra eller är det en slags myt?
Är det relationen med min pojkvän som ställer till det?
Är det relationen med min familj som inte är som den borde?
Är det relationen med dom få vänner jag har kvar som inte är nåt vidare?
Eller är det mig jag inte kommer överens med?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Har du alltid känt såhär eller är det sådant som har kommit med funderingarna över vilken läggning du har? Det är klart att sådana funderingar gör att man plötsligt känner sig mycket mer sårbar... i längden starkare, men just då sårbar.
Man kan känna att man är nöjd och mår bra, det är inget påhitt. Bara man tar itu med det som är ivägen, vilket ju är lite svårare när man inte riktigt vet vad det är... men inte omöjligt, i alla fall inte enligt min erfarenhet.
Jag har alltid känt att jag haft svårt att se positivt på min framtid, det har mest varit som en dimma, ett hål. Jag har aldrig riktigt vågat ha några drömmar eftersom jag har varit rädd för att dessa ska krossas.
Däremot har jag inte känt mig så här mesig förut, även under dom ca 7-8 år som jag var utfrusen och mer eller mindre mobbad i skolan så kände jag ändå att jag på nåt sätt var stark i mig själv och visste att JAG inte var den som gjorde fel, utan att det var mobbarna.
Jag har alltid tänkt att jag kan lita på mig själv, för jag kommer aldrig att svika mig. Jag har troligtvis p g a mobbningen stängt in mig i mig själv och inte vågat lita på nån annan.
Detta är nåt som jag kan känna slår tillbaka på mig nu. Jag litar inte på att jag kan vara mig själv inför andra, utan försöker vara den som jag tror att dom förväntar sig eller önskar att jag är.
Skicka en kommentar