Det funkar inte...

Jag har kommit fram till en sak: Det är jävligt mycket lättare att vara öppen gentemot andras sexuella preferenser och självbilder än sin egen. Livet suger rätt hårt just nu, om man säger så - om än inte bokstavligt talat. Frustrationen i sovrummet är rejält uttalad, irritationen är minst sagt påtaglig.

Jag vet nog innerst inne att det inte är så här mitt liv ska se ut, men det är så svårt att släppa taget om allt man tidigare stått för, eller det man har försökt övertyga sig själv om att man står för. För min del är skadan redan skedd på många plan och det känns som om jag har många djupa skärsår. Om jag slutar att bildligt talat skära mig själv så kanske jag slutar blöda, men ärren kommer nog aldrig att blekna bort.

Gissa min ålder!

Alla som vill får vara med och gissa min ålder i kommentarsfältet.