Jag har kommit fram till en sak: Det är jävligt mycket lättare att vara öppen gentemot andras sexuella preferenser och självbilder än sin egen. Livet suger rätt hårt just nu, om man säger så - om än inte bokstavligt talat. Frustrationen i sovrummet är rejält uttalad, irritationen är minst sagt påtaglig.
Jag vet nog innerst inne att det inte är så här mitt liv ska se ut, men det är så svårt att släppa taget om allt man tidigare stått för, eller det man har försökt övertyga sig själv om att man står för. För min del är skadan redan skedd på många plan och det känns som om jag har många djupa skärsår. Om jag slutar att bildligt talat skära mig själv så kanske jag slutar blöda, men ärren kommer nog aldrig att blekna bort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men som med alla skador så är det ändå så att de börjar läka så fort man slutar skada sig.
Har du fått tag på någon att prata med?
Hej Maja!!
Jag har saknat dig jättemkt och det du skriver! Kul att du är tillbaka. Jag är en 25-årig tjej som känner igen mig såååå mkt i dina tankar...när jag läser mycket av det du skriver känns det som att du skriver om mig! Jag blev så lycklig när jag hittade din blogg första gången. Det finns andra som har det som mig, jag är inte ensam. Jag har funderat och kännt mig fel i ett år nu drygt och funderar dagligen på hur jag ska ha det och mår inge bra. Jag vet nog vad som är bäst och rätt att göra...göra slut med min underbara kille, men hjärnspökena spökar på...även fast jag fått bort några av dem. Om du vill så lämnar jag gärna ut msn, kanske kan vi hjälpa varandra med något?
Kram Anna
Jag finns på ingenaningen@hotmail.com om du vill lägga till mig.
Hoppas allt är bra med dig! Varit tyst så länge..
Skicka en kommentar