Jag har mått jätteilla större delen av dagen, har iofs varit kass på att äta, men det känns inte som hela sanningen. Mår kasst för övrigt också. Orkar snart inte längre nåt alls, känner mig så tom och ensam. Jag är missnöjd med mitt liv och jag känner mig misslyckad. Orkeslös och olycklig. Menlös och obetydlig.
Jag önskar ofta att jag hade mod att göra nåt drastiskt, t ex bara dra härifrån ett tag. Här får jag för mig att alla stirrar på mig, bevakar allt jag gör. Jag känner inte att jag hör hemma nånstans. Det känns som om ingen förstår mig, inte ens jag själv. Faktum är att jag ibland inte ens känner igen mig själv, förstår inte varför jag beter mig eller känner som jag gör. Jag blir rädd, för jag kan inte kontrollera mina känslor. Jag tar ut mina inneboende aggressioner på alla omkring mig, gör så alla andra också mår skit.
Jag är folkskygg och sitter mest hemma i lägenheten. Umgås inte längre regelbundet med några vänner. Det känns som om jag försatt mig i ett fängelse som jag inte vågar lämna, så jag går fram och tillbaka och tänker, tänker, tänker tills jag blir galen. Vem är jag? Vad vill jag? För varje fråga jag ställer mig själv blir jag mer osäker.
Jag urholkar mig själv sakta men säkert tills inget av mig finns kvar, bara illamående och oro. Det har snart gått 5 år sen det började på allvar, så det skulle vara skönt om slutet äntligen kunde börja närma sig. Jag vill inte leva resten av mitt vuxna liv så här...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hej!
jag känner inte dig men jag känner för dig. Måste ta en paus från jobbet nu för att berätta en sak för dig.. ^^.
för ca ett halvår sen hade jag panik om att jag var lesbisk, sån sjuuk panik. Jag har en pojkvän också sen 3 år tillbaks och var då beredd att lämna allt det och bli det här som jag bara ine kunde sluta tänka på. Jag tänkte på det hela tiden tills jag grät så mycket att jag fick huvudvärk. Jag hade typ ingen kontroll alls över vad jag tänkte, visste inte vad jag kände, försökte känna något men var typ helt tom. Jag undrade om jag ens älskade min pojkvän, kollade på honom och försökte känna något men kände ingenting, sen kom lesbisk.tankarna och jag tänkte jag kanske är lesbisk ändå och tänkte på hur jag ofta kollar på tjejer och tycker att dom är snygga, "kanske mer än vad jag kollar på killar!" och det gav mig ännu mer panik" Hur som helst.. under den här tiden googlade jag sjukt mycket och försökte hitta svar på mitt extrema grubblande.
En dag hittade jag din sida och ett inlägg du skrev i 2005 då du verkade gå igenom samma sak. Jag blev ännu mer rädd och trode, "okej, den här tjejen kanske också pecis upptäcker att hon är lesbisk, och vi tänker ju likadant! åhnej!" och det gav mig ännu mer panik. Efter några månader av grubblande orkade jag inte tänka eller kämpa emot mer och tänke, "men vafan! jag kanske är lesbisk då! jag kanske bara måste inse det nu. jag är lesbisk och så är det." Men jag hade inga riktiga grunder och dagen efter var hela grejen som bortglömd, det kändes så onödigt.
Jag har haft extrema problem med det här vilket jag inte tycker är normalt och är nu ganska säker på att de är något som heter OCD(vilket är tvångstankar), obcessive compulsion disorder, som kan yttra sig i olika former, tex om att vara homosexuell eller att tro att man inte älskar sin pojkvän osv.(själv är jag ganska säker på att jag "lider" av både. grejen med OCD och är att man ständigt grubblar och tvekar för att försöka få svar på saker tills man är 100% säker,man bollar tankar mellan varandra som svarar och ifrågasätter men man kan oftast inte vara 100% säker vilket vanligen folk kan vara ok med för att sen gå vidare men vi bara grubblar och grubblar tills vi mår bättre. Ibland behöver vi känna motsatsen till vad vi tänker för att ångesten ska försvinna och ibland behöver vi bara läsa något som dämpar paniken.
Det låter nästan påhittat men det finns flera forum med flera hundratals människor som går igenom samma sak och det finns också mycket studier kring det.OCD är INTE påhittat.
Jag har inte läst de senare inläggen av dig men såg att du fortfarande verkar vara lite nere och förvirrad så jag länkar dig till lite sidor och hoppas att dom hjälper. :]
www.stuckinadoorway.com - ett forum. Mitt tips är att inte hänga där föör mycket för att sitta och snacka deppiga grejer borde inte bli en livsstil ;p. Men det är asbra för att förstå att vad det är du kanske går igenom.
www.ocdonline.com/articlephillipson7.php
Detta är en extreemt bra artikel om OCD som handlar om specifika "är jag homosexuell!!?" tankar och "jag kanske inte älskar min pojkvän tillräckligt??". Själv så kände jag att typp ALLT stämde in på mig. Läs igenom denna artikel, den var sjukt bra.
Hoppas verkligen att det här hjälper dig :]
Ha det bra!
kramar/Cati
förresten, gör en search på orden "rocd" och "hocd" i forumet jag länkade så kanske du hittar något intressant, det är nämligen 2 grejer jag går igenom. "relationship ocd" och "homosexuall ocd". Ocd finns i alla former men folk där har valt att namnge dom så eftersom alla verkar få ocd i ganska lika områden.. :] oh well
ha de bra!
Skicka en kommentar