Jag är bara så less på skiten! Det är nästan två månader sen jag skrev sist. Jag tror inte att detta är någon fas jag går igenom, det känns inte som om jag hittar ut på andra sidan i alla fall.
Jag känner mig så jävla onormal och på nåt vis är jag undermedvetet alltid på min vakt för att folk inte ska avslöja mig som den onormala varelse som jag är helt övertygad om jag är.
Jag vet att det är mycket "jag, jag, jag" som jag skriver om här, men det kan inte hjälpas. Jag måste skriva av mig när det känns för jävligt. Ungefär som nu.
Jag vill liksom vakna upp på morgonen och känna att jag trivs med mig själv, att jag ser fram emot att träffa andra människor, att vara på bra humör och inte känna mig så konstig.
Jag vill inte längre försöka sova mer än jag borde så fort jag får tillfälle, bara för att slippa vara vaken och tänka och känna allt tomhet.
Jag har glömt hur det känns att lita på sig själv i alla lägen, så som ett litet barn gör. Dom tänker sällan på hur dom uppfattas om dom klär sig på ett visst sätt, pratar på ett visst sätt eller rör sig på ett visst sätt.
Jag längtar efter att känna mig fri och säker i mig själv. Jag vill inte vara så hämmad och tillbakadragen. Jag vill bara vara jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vi är i alla fall några som är glada över detta lilla livstecken!
Jag förstår vad du menar (tror jag) med att du känner dig som om du ska bli avslöjad som den onormala varelse du är övertygad om att du är. Jag har känt precis likadant, men när jag kände så kunde jag inte formulera det som du gör...
Har du någon du kan prata med? Professionellt alltså. Eller vill du inte?
Jag kan inte påstå att jag har nån att prata med. Bloggen är i stort sett mitt enda andningshål.
Jag har en killkompis som är bög och jag har pratat lite grann med honom om min osäkerhet, men samtidigt vill jag inte belasta honom eller vår gemensamma relation genom att bara vara deppig och jobbig inför honom.
Han är väldigt snäll och hjälpsam, men min bedömning av situationen är att han nog skulle tycka att det vore jobbigt om jag drog med honom djupare in i mitt grubblande. I synnerhet då han själv ej helt kommit ut och därför också har lite problem själv.
För övrigt ser det ganska mörkt ut vad gäller nån att prata med.
Skicka en kommentar