Just nu vet jag inte vad fan jag håller på med. Jag försöker att överleva varje vecka, ja till och med varje dag. Ena stunden så tror jag att jag på nåt vis är hämmad och inte vågar/kan ha sex som alla andra. Sen går tankarna över till att jag kanske visst är lesbisk och att det kanske förklarar varför jag inte tänder på min pojkvän.
Fan alltså! Jag älskar ju honom, jag önskar så innerligt att jag skulle vilja knulla honom - precis som han vill knulla mig - men det händer liksom aldrig. Jag skulle så gärna vilja ha barn i framtiden och jag vill att dom ska ha hans perfekta gener. Han är en underbar människa, så balanserad och vettig. Men jag vill ju inte ens ha sex med honom, så hur skulle det kunna bli barn? Och dessutom vill jag inte ha barn med nån som jag har ett mer eller mindre dödsdömt förhållande med.
Jag blir ständigt påmind om hur sexuellt inaktiv jag är, hur lite (snarare obefintlig) gnista jag har. Det förvånar mig verkligen att folk kan tända på mig, att folk faktiskt vill dejta mig och hur dom kan tycka att jag är sexig. Ja, det är verkligen mycket som jag inte förstår här i världen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Jag sitter här och försöker hitta kloka saker att säga, men jag får bara en massa frågor i huvudet. Har du pratat med din pojkvän om misstankarna om att du kanske är lesbisk? Vågar du tänka tanken hela vägen om hur det skulle vara att vara med en tjej? Har du slutat ha sex när du inte vill?
Jag pratade med mitt ex (Smulan, om du läser min blogg) häromdan och vi pratade om hur det var för oss när vi hade pojkvänner och försökte vilja ha sex. Jag tänkte på dig just då och undrade hur du har det nu...
Nej, jag har inte pratat med honom om detta. Vi har många gånger pratat om att vi har problem med vårt sexliv, men han vet inte om att detta skulle kunna vara en möjlig orsak. Jag vågar helt enkelt inte säga nåt, får total panik, andningssvårigheter och hjärtklappning av att bara tänka tanken.
Nej, jag vågar heller inte tänka hela vägen, att ha sex med en tjej. Det känns för pinsamt, jag känner mig ful och otillräcklig och vill därför inte försätta mig i den situationen för jag tror att jag skulle skämmas för mycket över min kropp.
Kan du inte tänka på henne, hon som du skulle ha sex med? (eller kyssa, eller hålla i handen, eller vad som nu skulle kännas lagom...) Istället för dig själv menar jag. Går det inte att tänka hur det skulle vara att röra vid henne, se in i hennes ögon och fundera på vad du själv skulle vilja göra med henne? Jag frågar bara för att jag minns hur jag själv hittade vägen till min egen lust och kom fram till vad jag egentligen kände, men vi behöver ju inte fungera likadant. Vet inte om jag uttrycker mig särskilt klart... för mig lossnade det liksom när jag insåg att det fanns tjejer som också gillade tjejer (och till och med tjejer som jag), att jag inte behövde välja mellan att åtrå och bli åtrådd. Men som sagt så är det min historia och inte nödvändigtvis din.
Jag tänker väl mest såhär... att om du har tappat lusten sådär som man gör i förhållanden ibland, då går det kanske att jobba på det, gå i terapi, testa olika saker, göra relationen mer spännande, jobba på ens självbild och bilden av den andra osv. Men om det beror på att du inte tänder på killar utan på tjejer så går det inte, och kommer aldrig att gå. Så det är därför jag undrar hur långt du kan gå i dina fantasier, om du vågar testa tanken "på riktigt".
Hej, trevligt att se dig tillbaka igen. Jag har allt varit lite orolig. Kan låta konstigt kanske eftersom du inte känner mig och jag endast känner en bråkdel av dig.
Som jag kommenterade om sist så är jag i en liknande sits som dig. Något som har hjälpt mig ytterligare en bit på vägen är att joina qruiser.com en sida för alla som är queer 'annorlunda', säkra eller osäkra.
Visst finns det en del oseriöst folk så gäller att vara uppmärksam.
Men där finns klubbar för de osäkra och massor med människor som är i liknande sits eller som inte vet vart de är på väg eller så vet de redan, oavsett så är de villiga att lyssna och prata om det här.
du är välkommen att kontakta mig när som. jag är inte lika erfaren eller klok som bruden men lyssna kan jag.
Man måste inte ha sex med någon, Maja. Om man känner sig asexuell kanske det är läge att leva i celibat ett tag.
För att fortsätta dela med mig av mina erfarenheter (som kanske kan hjälpa, kanske är helt ointressanta...) så känner jag igen mig i det där med att inte våga tänka tanken. När jag var mitt uppe i min komma ut-process (vilket vidrigt ord - rent grammatiskt!) vågade jag inte heller. Jag vågade inte tänka tanken hur det skulle vara att faktiskt ha sex med en tjej. Jag vågade inte säga ordet "lesbisk" högt - jag vågade knappt ens tänka det. När jag hade kommit lite längre stod jag framför spegeln och övade. :-)
För mig var det två saker som hjälpte. För det första att backa. Det var alldeles för läskigt att tänka på sex, men kyssar gick bra. Det kunde jag föreställa mig att jag vågade, och jag vågade föreställa mig det. Efter ett tag räckte inte det, och jag kunde fortsätta. För det andra att läsa. Jag köpte högvis med lesbian fiction från amazon och läste och läste och läste. Ungefär som fjortonåringar slukar Harlequin och Danielle Steel och allt vad de heter. Så det kan jag verkligen rekommendera. Har du inte råd att köpa böcker så finns det en hel del att hämta på internet.
Jag skulle vilja hålla med aequinoxia där lite. Iofs har jag inte kämpat med samma sak själv, men det verkar som en bra idé att backa, iaf att försöka frigöra dig från killen ett tag. För att ha tid att tänka igenom vad det verkligen är som du reagerar på. Om det är att ha sex med honom, att ha sex med killar, eller att ha sex överhuvudtaget. Jag tror att det är kämpigt att komma fram till något någerlunda objektivt när man är mitt uppe i situationen. Men det är bara min tolkning, är inte alls säkert att det stämmer i ditt fall. :) Hoppas att det reder ut sig lite för dig snart iaf.
Hur är det med dig, Maja?
Jag vet inte riktigt, det är väl som vanligt ungefär. Det går ständigt upp och ned. Jag orkar inte riktigt ta tag i allting, men det gör samtidigt att mitt förhållande med min pojkvän bara blir sämre.
Jag har ingen aning om vilken läggning du har. Det vet du bara själv - eller inte ....I vilket fall som helst. Jag har hat samma tankar som du. Jag var tillsammans med en kille som jag älskade. MEN, jag tände inte på honom. Så vi hade sex, javisst. Men det kändes aldrig riktigt bra.
Efter det förhållandet kraschade, (för vi tjafsade för mycket)så träffade jag mitt Ex. Alltså den mannen jag senare flyttade ihop med. Honom tände jag på, absolut. Men det var ingen direkt himlastormande passion. Det unkade ett tag. Men jag hade tankar på om jag kanske var lesbisk. Bi. Eller fan vet vad.
Och dessa känslor hade jag ännu mera i förhållandet jag verättade om först. Jaja...rörigt värre. Vad jag ville få fram är att nån gång i livet träffar man en person som man blir helt "galen" i. Bara man tittar in i personens ögon. Man vill ha personen jämt. En glöd som man inte kan förväxla med något annat än ren och skär åtrå....
Jag har nog hittat honom nu. Den mannen som får mej ur balans bara genom en blick, rösten....allt.
MEN. Det kan ju också mycket väl vara så att du ÄR lesbisk. Du måste välja och känna efter vad som är viktigt i just ditt liv. Här och nu.
Var sann och ärlig mot dej själv.
Skicka en kommentar