Det mest underliga är att jag längtar efter att bli gravid. Jag längtar efter att få ta hand om små barn, förhoppningsvis sammanlagt två-tre stycken. Men jag är rädd att jag kanske inte kan få barn. Det vore så ledsamt att inte få vara med om det, men samtidigt förstår jag ju att alla inte kan få den chansen. Om jag inte kan få barn naturligt måste det finnas andra sätt, för jag tror på allvar att jag skulle bli en bra mor.
Fast när jag känner mig så förvirrad över min självbild som jag gör nu bör jag nog stanna upp och tänka efter. Inte för att jag gjort nåt annat än att tänka dom senaste åren, men ändå...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tack för "tipset" och omtanken. Det blir nog som du säger, men drömmar kan man ju få ha ändå.
precis, vänta med att skaffa barn! det är många som precis som du (och jag) funderar över huruvida man kan få barn. för vissa gör denna undran att de "utforskar" möjligheten trots att de inte är beredda på en graviditet. not good. nä, vänta det är bäst. hug.
Jag vet hur det känns! Jag vill också ha bebisar nu. Jag tror att det är biologiskt betingat, att det är min kropp som rent fysiskt meddelar att det snart är bebis-dags, för denna längtan hade jag absolut inte för två år sedan (är 24 nu). Jag inser mycket väl att det är bra att ta examen först. Och skaffa jobb. Och en man eventuellt (om inte annat till själva produktionen). Men tänk om man väntar för länge? Att inte kunna bli med barn skrämmer livet ur mig.
Ja, ovissheten är tärande... att man inte vet om man kan få barn alls. Men å andra sidan så kan man ändå inte göra så mycket åt det (om det inte beror på att man väntat alldeles för länge), utan man får väl inse att livet många gånger innebär motgångar som det förhoppningsvis kan komma nåt gott ur.
Skicka en kommentar