Oftast känner jag ingen som helst dragning till det motsatta könet, vilket jag förstår kan te sig lite knepigt då jag faktisk har en pojkvän. Även jag själv förvirras av detta faktum.
När jag tänker efter så ser jag nog mest tjejer. Jag kan namnet på otroligt många fler tjejer än killar, i alla sammanhang (bekanta, kändisar osv). Jag lägger märke till kvinnor framför män, helt enkelt.
Kvinnor är oftast vackrare och mer tilltalande än män, med mina ögon sett. Ändå har jag aldrig varit kär i någon tjej och har svårt att tänka mig att jag någonsin skulle kunna ha sex med en annan kvinna.
Jag har svårt för s k tjejkompisar. Jag känner mig aldrig "tjejig" nog att vara med i deras diskussioner om sexigaste och snyggaste killen, shopping och annat meningslöst.
Min bästa vän är en homosexuell kille. Han är inte så fast i det där med könsroller, utan han är åtminstone sig själv. Och sen är jag ju väldigt bra kompis med mina föräldrar och syskon förstås, även fast det inte är samma sak. Jag skulle nog aldrig kunna förklara allt jag känner för dom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja, det kanske är så. Men är inte det underligt isf?
Ja, man borde väl hjälpas åt - allihop, oavsett kön...?
jag personligen trivs bäst bland killar. de är inte så komplicerade som tjejer. underbart!
dessutom anser jag att den snyggaste kändisen jag vet är en tjej, och det beror inte på att det inte finns killar nog att välja mellan. tjejer är ofta snyggare än killar, men jag vill bara ha k*k personligen, eller hur man ska säga..
Jag tror att jag börjar förstå hur det hänger ihop...
Skicka en kommentar