Varje dag är en ny dag, fylld av spännande upptäckter och hemska sanningar. Ibland vet jag inte vad det är som jag känner.
Jag känner mig inte feminin, jag känner mig inte som en tjej. Jag känner mig som en människa. Jag kan inte trivas i mig, fast om jag skulle få chansen att byta kropp skulle jag heller inte vilja det. Jag är inte ful, jag är inte vacker. Jag bara är.
Jag skulle lika gärna kunna vara kille. Det är otäckt att tänka så, för det känns perverst och förbjudet. Men det är likväl sant.
Det känns inte schysst mot min pojkvän, jag vet att han ser mig som väldigt kvinnlig och sexig. Tyvärr känner jag inte igen mig i hans bild av mig.
Vad ska jag göra? Jag kan inte hindra tankarna från att komma. Jag kan inte låtsas vara nån annan än den jag är, vem jag nu än må vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tjena, känner igen mig järnet i det du skriver. Jag känner mig rätt killig i min person för det mesta. Klarar inte av flickiga gap och skrik hälsningen eller det tomma innehållslösa pratet om ja...meningslösa saker och ingenting. Jag gillar att gå i baggy-killbyxor, brottas ja you name it, och min kille tycker jag är kvinnlig och sexig men att jag ibland beter mig och uttycker mig som en kille. Men men så är det tänkte bara meddela att du är inte ensam. Hej då
Det var faktiskt väldigt skönt att höra att jag inte är ensam.
Skicka en kommentar