Det gick inte så bra

Jag trodde på fullaste allvar att jag kunde ändra mig och vara precis som den jag vill vara. Fortfarande tror jag att man kan byta ut vissa vanor som man inte trivs med och göra sig själv några pinnhål lyckligare på så sätt. Dock är jag inte alls så säker på att man kan bygga upp en ny personlighet bara så där.

När jag och pojkvännen pratade ut och han föreslog att vi skulle försöka igen och jobba på det som gått snett så tyckte jag att det lät väldigt vettigt. Jag älskar honom fortfarande och vill inte att han ska försvinna ur mitt liv...

Men det är just det där nånstans som den röda tråden på ett mystiskt sätt luckras upp. Jag tror inte att jag älskar honom som en partner, utan mer som en vän - en bror. Jag vill ha honom vid min sida, för han är en underbar människa. Men jag vill inte ha sex med honom, det känns så smutsigt.

Vi hade sex för några dagar sen och jag gick in för det till 100%. Jag försökte att i hans sällskap få mig själv upphetsad med hjälp av tankar, känslor och beröring. Det funkade bitvis, men inte fullt ut. När han sen ville att hånglet och smekandet skulle gå över i ett samlag så stack det till lite i hjärtat på mig. Hans kuk inuti mig? Det dröjde bara en kort stund innan jag brast ut i gråt. Jag blev nog lika förvirrad och chockad som han blev. Fortfarande förstår jag inte fullt ut vad det är jag går igenom, men det är mycket smärtsamt.

Jag har haft teorier om homosexualitet, bisexualitet, asexualitet samt intergender-tankar. Ingen av teorierna fungerar fullt ut, men om jag jämför dom var för sig emot heterosexualiteten så kan jag snabbt konstatera att jag minst av allt är heterosexuell.

Det kanske är lika bra att jag får ur mig mina tankar om dom olika "alternativen" nu när jag ändå är i gång: (Observera att detta är mina egna funderingar och tolkningar kring begreppen om sexpreferenser och kroppsuppfattning. Om jag missuppfattat betydelsen av nåt begrepp eller beter mig verbalt klumpigt så hoppas jag att ingen tar illa upp eller känner sig påhoppad eller missförstådd - detta är mitt sätt att tolka mig själv och min relation till mig själv och andra människor.)

Homosexualitet: Jag är helt klart väldigt attraherad av tjejer, jag ser uteslutande tjejer och tycker att kvinnor i allmänhet är oerhört vackra. Jag kan bli helt fixerad vid tjejers utseende och personligheter och ibland kommer jag på mig själv med att stirra opassande på mina intet ont anande medmänniskor av det kvinnliga könet.

Jag har svårt att släppa in tjejer innanför mitt yttre skal och har under en lång, lång tid haft svårt för att ha tjejkompisar. Jag har känt mig utanför, egendomlig och har haft svårigheter med tillit till dom. Kanske har det att göra med att jag blev mobbad under hela min uppväxt. Dock har jag blivit ungefär lika illa behandlad av tjejer som killar, så det bör inte finnas nån märkbar könskillnad p g a det.

Bisexualitet: Jag har varit tillsammans med totalt två killar och kär i en tredje. Jag kan inte minnas att jag varit så pass kär i en tjej att jag verkligen blivit uppslukad av henne, men å andra sidan kanske det kan ha att göra med att jag aldrig låtit mig själv känna så?

Vad jag har förstått så kan man vara bisexuell i bemärkelsen att man blir kär i och vill ha sex med människor av båda könen eller så blir man kär i människor av ett kön men vill inte ha sex med dom, fast man kanske inte blir kär i människor av den andra könet men vill ha sex med dom. Det finns alltså ett gäng olika varianter. Jag kan känna igen mig i att jag vet av erfarenhet att jag kan bli kär i killar, men inte vill ha sex med dom. Vad gäller tjejer så är jag ganska säker på att jag vill ha sex med dom och att jag blir attraherad av dom, men jag är inte helt övertygad om att jag kan bli kär i dom.

Asexualitet: Jag har hittills i mitt liv aldrig känt nån bestående sexlust vad gäller killar. Jag har många gånger (då jag tänkt på heterosex) känt att jag absolut inte skulle ha några problem med att leva i celibat, även om jag nog aldrig skulle få för mig att göra det i verkligheten utan bara pratar om själva principen.

När det handlar om tjejer så är jag fortfarande osäker på hur det skulle funka med sex, särskilt eftersom jag aldrig prövat. Jag kan inte riktigt se mig själv ha sex med en tjej eftersom det känns så ovant, men jag kan å andra sidan inte se mig ha sex med en kille utan att känna nån slags ångest heller.

Intergender: Jag har ofta känt mig som en subjektiv själ som bor i en kropp som den inte tillhör och därmed ser på rent objektivt. Jag har länge haft svårt att referera till mig själv som kvinna, tjej. Jag har ofta känt mig könsneutral, men ibland sett mig mer som en kille än en tjej. Det saknas en koppling mellan det jag anser vara mig "jag" (mitt inre jag, min själ) och min kropp (mitt yttre jag) och jag har svårt att se på mig själv utifrån snarare än inifrån.

Jag vet att detta är en könsidentitet och inte en sexualitet, men jag tror att det kan ha betydelse att trivas i min egen kropp för att jag ska kunna hitta mig själv fullt ut.