Jag kan inte fungera normalt längre. Mina tankar upptar i stort sett varje minut av min vakna tid och jag kan inte sova om nätterna.
Jag vågar och orkar inte prata med nån om vad jag känner, för jag vet ju inte själv exakt vad det är. Dom små fragmenten som håller på att forma en ny slags verklighetsuppfattning är så få och svåra att tyda att jag inte vet om jag drömmer eller ej.
Under natten till idag kunde jag bara sova ca 2,5 timmar och idag känns det som om hela kroppen ska ramla isär. Jag vet ju att det här inte är bra, men jag vet inte vad jag ska göra åt det heller. Situationen är ohållbar, men vad är alternativet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Alternativet är att söka hjälp! Vänner, familj och internetbekanta kan hjälpa och stötta, men det bästa är att få professionell hjälp. Visst är du student? Hade jag varit du hade jag knallat upp på studenthälsan. Det påverkar inte bara ditt liv, utan även din studiesituation. En kurator, eller ännu hellre en terapeut, hade gjort susen.
Sen vet jag inte vad du har för åsikter i frågan, men ofta kan studentprästerna hjälpa till.
Det är så uppenbart att du inte mår bra, men det finns hjälp att få. Det är inget skamligt eller pinsamt i att be om den...
Ja, jag vet att jag måste prata med nån som jag kan lita på...
Du har min mejladress, och du vet att jag finns här om du behöver snacka. :-)
Det svåra är just det, att hitta någon man litar på. Sen är det ju så också att tillit är någonting som växer fram.
Tack, ännu en gång. Ditt sätt att tänka och skriva känns mycket förtroendeingivande.
Skicka en kommentar