Just nu är jag tillbaka där jag började när jag startade den här bloggen. Jag känner mig lika förvirrad igen och kan nog inte riktigt tro att detta är mitt "sanna" liv.
Att ha sex med pojkvännen känns lika onaturligt som vanligt och dagligen känner jag en stark längtan bort ifrån allting. Mer specifik kan jag tyvärr inte vara, för jag vet inte själv vad jag längtar efter.
Jag kan bara konstatera att tjejer är så fina att titta på och att jag inte bryr mig ett dugg om hur killar ser ut. Det irriterar mig att jag ständigt känner att jag är nånting på spåren med att jag ändå inte riktigt förstår fullt ut.
Vem är jag att undanhålla allt som känns viktigt och som styr mina vardagstankar för min pojkvän? Hur jävla schysst är jag egentligen? Å andra sidan vill jag inte göra honom illa i onödan, jag vill liksom lösa detta för mig själv innan jag drar in nån annan.
Men tänk om jag egentligen inte alls skulle ha en pojkvän utan en flickvän? Tanken skrämmer väl lite, det måste jag ju erkänna. Det känns så ovant att jag ryggar tillbaka inombords när jag läser det jag precis har skrivit.
Det har gått nästan tre år sen tanken för första gången kom upp i mitt huvud. Då kändes den sann, fast ändå inte. Jag tror att jag känner exakt samma sak nu. Obeskrivbart. Tomt. Sant. Falskt. Förvirring. Utanförskap. Innanförskap. Vilja. Ovilja. Längtan.
Tänk om jag, precis som i den där TV-reklamen, kunde hälsa på mig själv om 10 år. Vad skulle jag säga mig? "Jag bar ju på sanningen hela tiden", "Tänk att jag tänkte så mycket tokigheter", "Att jag inte förstod tidigare!"?
Ingen kan någonsin veta vad jag känner, förutom jag själv. Men vad känner jag? Vågar jag lita på mina egna tolkningar? Vem är jag att kasta allt jag trott på åt sidan för att börja om på noll? Finns det en sanning alls?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tror att du behöver vara ensam, varken ha pojkvän eller flickvän tills du kommit fram till vem du egentligen är. Som det är nu sårar du nog en person som du inte vill såra, tänkt ifall denna person får reda på hur du känner just nu? Det är antagligen inte så kul...
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, mycket av det hade kunnat vara skrivet av mig själv som jag hade det för sådär sju år sedan. Jag känner igen förvirringen och alla lösryckta tankar... jag minns känslan av att sväva runt i universum utan något att hålla sig i och med känslan av att svaren finns precis i närheten. Och inte för att jag vet om det hjälper dig över huvud taget, men jag blev inspirerad att dela med mig av vad jag skrev i min dagbok en gång i tiden:
"Igår skrev jag om hur det var i en gästbok på internet, och idag hade jag ett mail från en annan tjej, som kände igen sig. Jag blev så glad då, att det finns någon som har det som jag. Det har bara vuxit och vuxit. I tunnelbanan tittar jag på andra tjejer och känner mig som en snuskis. Jag tittar knappt alls på killar länre, när jag har insett att det är okej att tända på tjejer. Känner mig alldeles för mittemellan. Vet man att man är lesbisk så vet man i alla fall vad man vill. Jag vet inte alls. 'Hej raring' stod det i mejlet jag fick av den andra tjejen. Det finns tjejer som skulle tända på mig. Jag vet inte vad jag vill. Tänker ibland att det skulle bli för påtagligt och kanske obehagligt, när jag väl låg där med en tjej. Men tänk om det bara känns helt rätt. Tänker också på att jag så gärna vill veta hur det är. Men tänk om det inte känns något.. Undrar om jag bara inbillar mig. Att det bara är så att jag vill göra slut med min pojkvän och så letar jag efter något som kan förklara. Igår när han kysste mig låtsades jag att han var tjej. Då kändes det helt annorlunda, nästan pirrigt."
Osv osv. Vi är många som har varit där. Tre råd:
1)Ta några djupa andetag och försök vila i vetskapen om att det är en process, vart du än är på väg. Bara genom att tänka som du tänker är du på väg.
2)Ha inte sex med någon alls om du inte är helt säker på att du verkligen vill. (mitt första tjejsex var förresten skitdåligt, jag fick inte "wow"-insikten förrän jag träffade en tjej som jag tände på på riktigt och inte bara för att hon hade tuttar)
3)Försök att inte hänga upp dig på vad som vore "praktiskt" att göra.
Och konsultera gärna kloka gummor, som exempelvis undertecknad. ;P
Jag har bestämt för mig att jag har sagt något liknande tidigare, bruden. Och eftersom du är vettig och jag är vettig, så måste det ju ligga någonting i det vi säger. :-)
Du måste ingenting, Maja. Det finns förmodligen en sanning, men det är inte säkert. Däremot skulle du behöva sluta vara taskig mot dig själv.
Tack, alla tre. Ni som skriver till mig är underbara! Det är tack vare er som jag inte känner mig som en liten ynklig myra varje dag. (Skitkass liknelse, men ni fattar säkert vad jag menar.)
Skicka en kommentar