Rundgång

Jag avskyr värmen, har alltid gjort det. Sommaren har alltid varit den årstid jag tycker om allra minst. Blä!

Natten till idag kunde jag i stort sett inte sova alls. Jag gick och la mig tidigt och vaknade igen efter ca tre timmar. Då hade jag dunderhuvudvärk, samma huvudvärk som jag fightats med hela den senaste veckan, den verkar aldrig gå över. Efter att ha legat vaken i nästan åtta timmar somnade jag äntligen. En timmes sömn fick jag den gången, så totalt blev det fyra utspridda timmar.

Jag är på äckligt dåligt humör och vill helst av allt slå sönder nånting skört och värdefullt genom att kasta det i väggen. Tyvärr förstår jag ju att det inte funkar så bra att göra nåt sånt, så jag avstår. Men min frustration är mig nästan övermäktig.

Jag är så less på att ständigt känna denna tvetydighet som aldrig ger med sig. Jag älskar honom, men jag vill inte älska med honom. Jag vill kramas och gosa, känna hans mjuka, väldoftande hud mot min. Sen räcker det, jag vill inte mer. Har jag nåt allvarligt fel på mig eller?

Han är, med all rätt, irriterad på att vårt sexliv inte fungerar och vill att jag anstränger mig mer och försöker jobba med det som känns svårt. Men jag vill inte ha nåt sexliv, det finns inget i mig som längtar efter det. Okej, det är inte alltid som det är bara obehagligt och otäckt - ibland kan det vara rätt okej när man är mitt uppe i det hela. Men i 19 fall av 20 så är jag likgiltig och känner att jag verkligen hellre skulle sova eller göra nåt annat.

Är jag asexuell? Kan jag ändra på mig? Behöver och vill jag ändra på mig? Ska jag ge upp eftersom vi uppenbarligen inte har samma drifter och önskningar? Ska jag "jobba på det" och försöka anpassa mig, men hur och till vad?

Ofta, mycket ofta, går jag och lägger mig och sover när jag kommer hem på kvällen efter dagens bestyr. Jag orkar inte ta itu med verkligheten, det är lättare att sova och inte vara vid medvetande. Jag vill slippa tänka.