Jag sitter vaken i sängen och tröstäter choklad. Det är mormor och morfar som skickade en ask av Marabous Paradis-choklad i julklapp till mig. Jag saknar dom och jag saknar resten av min familj där hemma.
Det är inte så roligt att bo långt ifrån familjen när man annars har en tajt relation till dom, men det är ju så det måste vara ibland. Man kan inte göra allt på hemmaplan, man måste röra på sig för att komma nånstans.
Det är tur att jag har min pojkvän, för annars skulle jag känna det som om precis allting vore skit. Nu är det bara det mesta som känns skit, men jag har alltid älsklingen att prata och kramas med. Jag har det nog ganska bra i alla fall, eftersom jag har honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar