Jaaa, jag lever och lär ännu. Forfarande ter jag mig halvt borderline. En dag (eller stund) är jag glad, andra ledsen. Men allt knallar på och jag vill helst av allt inte förlora mer tid än jag redan gjort på till synes meningslösa saker.
Sedan en tid tillbaka är jag gift. Från att det friades så tog det ca 2 månader tills vi var make och maka. Den lycklige (?) är samme kille som jag träffade för nästan exakt 5 år sedan. Framtiden är något oviss vad gäller jobb, boende och annat praktiskt. Men jag ser ljust på vad livet har att erbjuda. Det ordnar sig nog till slut.
Kram på er alla!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Grattis Maja! Hoppas du är lycklig och har det bra! Är du inte lycklig kommer du tillslut gör dig lycklig! Det finns den där lilla biten av hjärtat som gör sin längtan hörd.
Kram!
hur är det, längesen du bloggade.
Hejsan.
Jag råkade snubbla in på din blogspot när jag googlade runt lite. Du kommer nog aldrig läsa detta kommentaren då jag har sett att du inte har bloggat på tre år.
Jag hoppas att du under dessa år har mått bra och ville själv bara skriva av mig lite. Läste igenom några av dina "senaste" inlägg och måste säga att jag känner precis samma sak förutom den sexuella dragningen biten. Jag själv har nu i flera år varit så osäker på mig själv, jag gör val och under den tiden jag ska bestämma mig har jag en sådan stor ångest, Jag vet inte vad jag vill göra och vad jag tycker. När jag väl har gjort valet ångrar jag mig nästan varje gång. Jag har under en länge tid inte insett vad man ska göra med ens liv, jag har knappt några intressen kvar och jag ser inte ljust på min framtid som den pessimist jag är tror jag att allt kommer att gå åt helvete som det har gjort under alla dessa år. Det är inget fel med familjen eller vännerna utan det är väl bara jag själv som har förvirrat bort mig själv någonstans under tidiga tonåren. Jag har pratat med några nära vänner om min förvirring men ingen verkar riktigt förstå mig, länge har även jag funderat på att söka hjälp någonstans men aldrig tagit tag i det. Just nu har jag ett ditansförhållande med en kille jag älskar och som älskar mig tillbaka, men tyvärr av mina dumma beslut och mitt förvirrande jag lät jag förhållande bli från ett icke distans till distans då jag bestämde mig för att flytta tillbaka till Sverige och nu bor vi halva jordklotet ifrån varandra. Inte många vet om honom då jag vet att familjen inte kommer acceptera mitt förhållande med denna man, jag känner verkligen att han är en man jag vill spendera resten av mitt liv med men vet nog innerst inne att det aldrig kommer ske hur mycket jag än vill då det finns så mycket hinder framför oss båda. Men jag tar en dag i taget just nu och vilket jag har gjort länge. Jag önskar dig all lycka i framtiden och hoppas ännu en gång att du mår bra, du får kämpa på och lika så ska jag försöka göra det med mitt liv.
Hälsningar
Skicka en kommentar